EU-kommissionen antar nya riktlinjer om utestängande missbruk av dominerande ställning

EU-kommissionen har antagit nya riktlinjer om utestängande missbruk av dominerande ställning. Riktlinjerna syftar till att ge praktisk vägledning vid bedömningen av dominans, konkurrensbegränsande beteenden och möjliga objektiva motiveringar. De behandlar bland annat underprissättning, rabatter, exklusivitetsarrangemang, leveransvägran och self-preferencing.

Riktlinjerna speglar dagens marknadsförhållanden

Den 3 september 2026 antog Europeiska kommissionen nya riktlinjer för tillämpningen av artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) på dominerande företags utestängande missbruk. De nya riktlinjerna avser att sammanfatta den vägledning och praxis som har utvecklats sedan kommissionens föregående vägledning publicerades 2009. Arbetet med de nya riktlinjerna inleddes i mars 2023 och avsågs vara klart under 2025, men ny rättspraxis försenade processen.

Det är inte i sig förbjudet att ha en dominerande ställning, och dominerande företag har rätt att konkurrera med metoder som hör till normal konkurrens. Ett företag som innehar en dominerande ställning på marknaden har emellertid ett särskilt ansvar att inte snedvrida den effektiva konkurrensen genom ageranden som kan skada konsumenterna, exempelvis genom högre priser, sämre kvalitet, minskad innovation eller begränsad valfrihet.

Riktlinjerna bidrar med förtydliganden kring hur prövningen av eventuella missbruk av dominerande ställning görs. Prövningen sker i huvudsak i tre steg. Först bedöms om företaget har en dominerande ställning på den relevanta marknaden. Därefter prövas om företagets agerande snedvrider den effektiva konkurrensen. Slutligen bedöms, om det är aktuellt, om agerandet är objektivt motiverat.

Vid bedömningen av dominans beaktas bland annat företagets och konkurrenternas marknadsställning, hinder för marknadsinträde eller expansion samt kundernas motverkande köparmakt. Enligt riktlinjerna utgör en marknadsandel på minst 50 procent, utom i undantagsfall, i sig bevis för dominans om den består över tid. Kommissionens erfarenhet är att dominans i allmänhet är osannolik vid marknadsandelar under 40 procent, men den kan ändå föreligga, exempelvis om kunderna är beroende av företaget eller om konkurrenterna möter betydande kapacitetsbegränsningar.

Bedömningen av missbruk utgår från att agerandet dels ska avvika från konkurrens på meriter, dels ska kunna medföra utestängande effekter. Bedömningen ska göras mot bakgrund av samtliga relevanta faktiska omständigheter samt agerandets rättsliga och ekonomiska sammanhang. Kommissionen behöver inte visa att faktiska utestängningseffekter redan har uppkommit; det räcker att agerandet ökar sannolikheten för sådana effekter.

Riktlinjerna skiljer mellan prisbeteenden, icke-prisbeteenden och ageranden som kombinerar båda kategorierna. Vid prisbeteenden, såsom underprissättning, marginalpress och vissa villkorade rabatter, är bedömningen normalt inriktad på om en, hypotetisk, lika effektiv konkurrent kan utestängas. Ett pris-/kostnadstest används då i regel. För icke-prisbeteenden är ett sådant test inte något generellt krav, utan analysen anpassas i stället efter agerandets karaktär och konkurrensförhållandena på marknaden.

Underprissättning, marginalpress, villkorade rabatter, exklusivitetsarrangemang, kopplingsförbehåll och paketerbjudanden, åtkomstbegränsningar, leveransvägran och self-preferencing behandlas särskilt. Kommissionen klargör att self-preferencing som huvudregel inte är problematiskt, men att det kan utgöra missbruk om ett dominerande företag gynnar sina egna produkter genom metoder som avviker från konkurrens på meriter och kan utestänga konkurrenter. För exklusivitetsarrangemang gäller en presumtion om att agerandet snedvrider konkurrensen. Det dominerande företaget kan dock försöka motbevisa presumtionen.

Ett agerande som snedvrider den effektiva konkurrensen kan dock vara tillåtet om det är objektivt motiverat. Bevisbördan ligger på det dominerande företaget, som antingen måste visa att agerandet är objektivt nödvändigt och proportionerligt för att uppnå ett legitimt mål eller att det medför effektivitetsvinster som uppväger de negativa konkurrenseffekterna. Ett effektivitetsförsvar förutsätter bland annat att effektivitetsvinsterna är verifierbara och kommer konsumenterna till del, att agerandet är nödvändigt och att den effektiva konkurrensen inte elimineras.

Riktlinjerna beskriver i huvudsak den nuvarande rättspraxisen från EU-domstolarna, men redovisar också kommissionens ståndpunkt i frågor som ännu inte har prövats eller fortfarande är föremål för tolkning. De kan även ge vägledning för nationella domstolar och konkurrensmyndigheter. Kommissionens prioriteringsmeddelande (vägledning) från 2009 dras tillbaka och upphör att gälla 30 dagar efter det att de nya riktlinjerna har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, vilket skedde den 9 september 2026.

Avslutande sammanfattning

Sammantaget utgör de nya riktlinjerna en sammanställning av gällande praxis och kommissionens erfarenheter från de senaste åren gällande dominerande företags utestängande missbruk. Nedan sammanfattas de huvudsakliga punkterna;

• Syftet med riktlinjerna är att underlätta och förtydliga bedömningen för företag om de ensamma eller tillsammans med andra företag innehar en dominerande ställning, om detta är på en eller flera marknader, i ekosystem eller på eftermarknader.
• Riktlinjerna bidrar med vägledning om vilka kriterier som ska beaktas vid bedömningen av om ett agerande avviker från konkurrents på meriter och om agerandet kan medföra utestängningseffekter. Vidare förtydligas ramen för analysen av specifika typer av ageranden från dominerande företag, och under vilka omständigheter samt av vilka anledningar ett agerande kan vara godtagbart trots företagets dominerande ställning.

Kommissionens riktlinjer om missbruk av dominerande ställning (på engelska): https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/ip_26_1769.