Mark- och miljödomstolen tillåter solcellspark på brukningsvärd jordbruksmark

Vi skrev den 20 maj 2026 om Mark- och miljööverdomstolens avgörande i mål nr M1533-25. Domstolen bedömde då att sökanden inte hade visat att intresset av att uppföra en solcellsanläggning vägde tyngre än intresset av att bevara brukningsvärd jordbruksmark för livsmedelsproduktion.

I ett nytt avgörande från Mark- och miljööverdomstolen meddelat den 25 augusti 2026 i mål M 5655-25, når domstolen motsatt slutsats. I avgörandet ger Mark-och miljööverdomstolen ytterligare vägledning om hur lokaliseringsutredningen kan utformas för arealkrävande verksamheter och hur den materiella intresseavvägningen ska genomföras.

Bakgrunden till målet i Mark- och miljööverdomstolen

Bakgrunden till målet i Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) var att ett bolag hade ansökt om frivilligt tillstånd enligt 9 kap. 6 b § miljöbalken för att anlägga och driva en solcellsanläggning i Eslövs och Hörby kommuner. Anläggningen skulle ta cirka 115 hektar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk, ha en livslängd på cirka 40 år och producera omkring 100 GWh el per år. Marken brukades vid tidpunkten för ansökan huvudsakligen som åkermark för växtodling.

Miljöprövningsdelegationen avslog ansökan. Mark- och miljödomstolen avslog därefter bolagets överklagande eftersom bolaget inte hade visat att de föreslagna alternativen utan jordbruksmark inte kunde utformas så att de tekniskt och funktionellt tillgodosåg elproduktionsintresset på ett rimligt sätt.

MÖD:s bedömning

Den huvudsakliga frågan i Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) var om bolagets lokaliseringsutredning var tillräcklig för att visa att behovet av förnybar elproduktion inte kunde tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark än brukningsvärd jordbruksmark togs i anspråk.

I sin bedömning framhåller MÖD, med hänvisning till sin tidigare praxis, att kraven på en lokaliseringsutredning beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Verksamhetens art och storlek har betydelse. För arealkrävande verksamheter kan det vara svårt att hitta alternativa lokaliseringar på andra markslag som i praktiken är lämpliga och realistiska.

När det som i förevarande fall är fråga om arealkrävande verksamheter kan det vara svårt att finna alternativa lokaliseringar på ett annat slag av mark som i praktiken framstår som lämpliga eller realistiska. Det kan då, beroende på behovet av den sökta verksamheten och på markförhållandena, vara ändamålsenligt med en mer generellt hållen utredning med beskrivning av förutsättningar för och konsekvenser av den sökta etableringen på mark av olika slag och på olika platser inom området. MÖD konstaterade samtidigt att alternativ till jordbruksmark ofta är skogsmark, ängsmark eller berg i dagen, där en etablering kan påverka natur- eller kulturvärden. Om en alternativ lokalisering är tekniskt och funktionellt lämplig samt ekonomiskt rimlig måste därför bedömas i det enskilda fallet.

Även Länsstyrelsens roll i sammanhanget betonas i MÖD:s domskäl. Eftersom länsstyrelsen ska bevaka bland annat natur- och kulturvärden i regionen kan myndighetens synpunkter få betydelse vid bedömningen av alternativa lokaliseringar. Ett väl underbyggt och motiverat ställningstagande från länsstyrelsen bör dessutom tillmätas särskild betydelse vid avvägningen mellan de nationella intressena livsmedels- respektive elförsörjning.

Bolaget hade undersökt åtta alternativa lokaliseringar. Den valda platsen bedömdes vara bäst lämpad bland annat på grund av ovanligt goda förutsättningar för nätanslutning, tekniska möjligheter att anlägga solcellerna med begränsad påverkan på mark och miljö, avsaknaden av större natur- och kulturvärden samt tillgången till marken. Jordbruksmarkens avkastning hade under senare år varit lägre än genomsnittet i regionen och bolaget avsåg att i viss utsträckning bibehålla livsmedelsproduktion under anläggningens driftstid. Efter bolagets kompletteringar bedömde länsstyrelsen i sitt yttrande till MÖD att samhällsnyttan av elproduktionen på platsen översteg samhällsnyttan av livsmedelsproduktionen.

Enligt Mark- och miljööverdomstolen var det genom lokaliseringsutredningen och länsstyrelsens yttrande på ett tillfredsställande sätt utrett att behovet av elproduktion inte kunde tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark än brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk.

Med beaktande av att den sökta verksamheten var avsedd att bedrivas under en begränsad tid och marken därefter återställas för jordbruk och vad som framgick av Länsstyrelsens ställningstagande, medförde lokaliseringen av solcellsanläggningen på jordbruksmarken en från allmän synpunkt god hushållning som skulle ges företräde i förhållande till intresset av att bevara marken för livsmedelsproduktion. MÖD undanröjde därmed mark- och miljödomstolens dom och miljöprövningsdelegationens beslut och återförvisade målet till miljöprövningsdelegationen för fortsatt behandling.

Praktiska medskick

MÖD:s domskäl visar vikten av att sökanden presenterar en väl underbyggd lokaliseringsutredning, och de särskilda överväganden som gör sig gällande i fråga om arealkrävande verksamheter. Även om lokaliseringsutredningen är godtagbar krävs en självständig och konkret avvägning mellan intressena av el- respektive livsmedelsproduktion.

Också intressant är att MÖD vid den materiella intresseavvägningen bedömde att solcellsanläggningen innebar en från allmän synpunkt god hushållning. Elförsörjningsintresset gavs därmed företräde framför intresset av att bevara den aktuella marken för livsmedelsproduktion. Avgörandet kan möjligen vara ett uttryck för en praxisutveckling som innebär att det under vissa förutsättningar blir lättare att få till stånd solcellsanläggningar på brukningsvärd jordbruksmark. Hur långtgående denna utveckling är återstår dock att se.